Så det kan gå!

Nu sitter jag här och skriver. Trots att jag lovat mig själv att inte skriva om mammaledighet och bäbisar. Jag har haft svårt att förstå mig på kvinnor som är mammalediga och som tillbringar sin lediga tid (sin bäbis-sover-tid) med att blogga om just bäbisar. Nu gör jag det själv.

Varför?

I ärlighetens namn tror jag det beror på tristess. Hur underbart det än är med en liten bäbis, så finns det gränser för hur kul det är att tillbringa 95% av dagarna i hemmet. När bäbis sover vill jag faktist göra annat än att tvätta nerdreglade och nerkräkta bodys, kalsonger och kladdiga amningströjor. Jag vill hitta på något annat än att stryka skjortor, och jeans som legat så länge i den rena tvättkorgen så att de blivit skrynkliga som en 120årings nylle.

Eftersom jag inte är en speciellt social människa, och inte är det minsta sugen på att sippa kaffe latte med andra mammor så skriver jag i stället. Inte nog med att jag är nästan lika nördig som min make, jag tycker faktiskt att ord är jäkligt kul. Så svaret på frågan Varför, blir helt enkelt:

Därför...