Visst har jag redan skrivit att förra veckans lyssnebok var Flyga drake av Khaled Hosseini, men nu har jag läst ut den, och måste skriva lite mer om den. Den får 9 blogghustrur av 10 möjliga. Den är helt enkelt riktigt, riktigt, riktigt bra.
Jag trodde den skulle vara en såndär prettobok. Kritiker älskar, jag hatar. Måste erkänna att jag hade fel. Fel fel fel!
Den handlar om Afghanistan. Om människor i Afghanistan. Mänskliga relationer, känslor, krig mellan människor och mänskliga grupperingar. En sjuhelvetes beskrivning av kulturen som är så långt från vår här i Sverige och traditioner som är så självklara för afghanerna, men som jag hisnar över. Underbara personbeskrivningar. Listan över positiva attribut för boken går att göras hur lång som helst, och jag skriker bara läs den, läs den läs den!
Nu ska jag sitta i ett hörn och vara ledsen över att jag aldrig mer får träffa mina nära vänner Amir och Hassan. För precis så är det; bokens huvudpersoner har blivit mina nära vänner. Vad annat kan de vara nu när jag känner dem så väl?
Det här är Zlatan. Nu ångrar hans husse att han inte döpte honom till Frostie efter Kellogs frostiesflingor. Zlatan är i alla fall inte en produkt av ett multinationellt företag. Go Zlatan!
Våra katter heter Selma och Lemmy. Döpta efter Lagerlöf och Lemmy Kilmister. Höglitterärt och trashigt, precis som mig och Tommy. Vem som är vad låter jag vara osagt...
Sedan jag i julas fick en snygg guldig iPod av min gullige man har jag dagligen lyssnat på mp3böcker. Det är guld. Sedan Hjalmar kom är det omöjligt att hinna läsa böcker, så nu är böcker i lyssnaformat perfekt. Man kan läsa bok genom att lyssna och:
laga mat
städa
tvätta
vika tvätt
stryka tvätt
gå med barnvagnen när Hjalle inte vill sova
somna själv
åka bil
spela Sims 3
(lite svårare men det går)
surfa
prata i telefon
Möjligheterna är obegränsade.
Dagens bok är hur som helst: Flyga drake av Khaled Hosseini
Jag har kommit på att jag gillar bloggare. Eller, ja, en del av dem i alla fall. Faktist så börjar jag förstå varför jag gillar dem också.
De är så charmigt nördiga.
Den första bloggaren i mina tankar är självklart min älskade och talangfulle make Tommy. Jag önskar verkligen att jag hade hans flyt i språket när jag skriver. Jag tror jag blivit universitetsskadad, och skriver fan så mycket stelare och tråkigare än honom. Dessutom är Tommy nördigare och mer entreprenörisk än mig. Det sistnämda är ett måste för att driva en sån populär blogg som hans förstablogg. Han har ju visserligen mer privata bloggar än den han driver som företag, men jag avundas verkligen hans språk oavsett vilken blogg jag har i åtanke. Hitta honom på http://blogg.tkj.se/ eller http://blogg.tkj.se/.
För ett par dagar sedan hittade jag till Alex Schulmans blogg om att vara Charlie Schulmans pappa. Jag hade taskigt negativa förutfattade meningar om honom innan. Innan jag började läsa hans blogg. Nu gillar jag honom riktigt mycket. Kanske beror det på att han skriver om att vara pappa ett ett barn som är nästan lika gammal som Hjalmar. Hög igenkänningsfaktor. Dessutom är han riktigt kul! http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen
Kompis Ola skriver om populärkultur. http://fulafulaord.blogspot.com Han är nästan lika nördig som Tommy, fast inom poulärkultur då. Han är ruskigt bra på att skriva, och är det något man undrar om Beatles, Dylan, Beach Boys eller om någon annan gammal gubbe som sjunger så är Ola mannen att fråga. Mer precis än wikipedia.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag vore lika nördig och ha sånt språkflyt som dessa människor, mina gudar för tillfället.
Sedan Hjalmar kom har jag insett att det egentligen inte finns något som "dagens outfit", idag finns exempelvis förmiddagens outfit. Det som syns på bilderna.
Förmiddagsoutfit är ett sorgligt måste. Det är kläder som är OK att kräkas på. I eftermiddag ska vi hem till svärföräldrarna och träffa vänner. Hjalmar ska visas upp. Då är det inte OK att ha kräkvänliga kläder. Det säger ju sig själv att det inte är någon idé att ta på gåbortkläderna ännu. Både jag och lilla H kommer garanterat blivit nedkräkta mer än en gång innan det är dags att göra sig i ordning för kräftskiva.
Det skulle i och för sig förvåna mig om jag lyckas få ha rena kvällskläder i mer än 20 minuter, men då har jag i alla fall gjort ett ärligt försök!
På väg hem från svärföräldrarna tvingades vi ikväll stanna på en parkeringsplats för att hämta nappen som blivit bortglömd i vagnen i bagaget. (Inte lyckat när Hjalle är trött.) När vi stod utanför bilen och filosoferade (och vaknade till lite, det är fruktansvärt vad kvällstrött man blir av att vara småbarnsförälder), kom en annan bil och ställde bakom vår.
För min inre syn såg jag genast Tommy bli ihjälskjuten och Hjalmar stulen, av den här onda människan i bilen. Jag kastade mig in i baksätet och tvingade Tommy köra hem. Fort
Igår startade Hjalmar, vad jag är rädd för ska bli en ny trend. Han vill inte sova på dagarna. Inte mer än en kvart i stöten i alla fall. Tidigare har han sovit flera timmar åt gången, även på dagen. Det har varit behändigt på alla sätt. Det har gett mig en massa tid att sova, baka och slösurfa. Igår bröts den trenden. Nu när jag äntligen kommit till skott och börjat skriva lite. Så nu ser schemat ut så här; vakna på morgonen, äta, leka i sängen tills pappa har vaknat, bada, sitta i babysittern, äta igen, sova en kvart, vakna, leka, leka, gosa, leka, skrika, äta, sova en kvart... Och så vidare. Och så vidare.
Jag beklagade mig för Tommy när han kom hem från jobbet igår. Han mumlade något i stil med "stackars dig". Idag jobbar han hemifrån. Idag har han förstått vad det innebär att sötingen bara sover en kvart åt gången. Rätt åt honom!
Inte nog med att jag knappt har tid att nörda loss framför datorn, nu har dessutom min dator blivit kapad av Tommy. Hans dator är för gammal och slö enligt honom. Jag förstår inte varför bloggkungen kan köpa en ny dator...
